Det är en sak som jag inte förstår. Varför är det tjänstemännens logik som styr utformningen av stöd till småföretagare?
Först det här med tjänstemännen. För den som är inriktad på karriär så handlar det om att klättra allt högre upp i organisationen. Ju fler underställda, desto mer pengar, prestige och makt. När man sedan nått toppen, gäller det att bygga vidare genom sammanslagningar och allt större organisationer.
Sammanslagningar motiveras aldrig med makt och högre lön för ledningen. Förklaringen är vanligen att en större organisation ger skalfördelar som i sin tur skapar bättre verksamhet med lägre kostnad. Så står det i läroboken, men i praktiken visar det sig att småföretagare ofta gör jobben både bättre och billigare. Blir månne skalfördelarna uppätna av ledningens förmåner?
Jag känner ingen småföretagare som drömmer om massor av underställda, makt och hög lön. Istället är det kontrollen över det egna arbetet som lockar. I takt med att antalet anställda ökar, så minskar kontrollen och därmed själva poängen med att driva eget företag. Det är därför som många företagare säljer av och börjar på ny kula.
Trots att det här är väl känt, utgår våra politiker från att vi småföretagare inget hellre vill än att anställa en massa folk, i synnerhet långtidsarbetslösa, nyfriska och handikappade. Ursäkta, men att driva företag är ingen tävling om vem som har flest anställda. Det är tjänstemännens våta dröm, inte företagarnas.
Förklaringen är att få näringsfrämjande tjänstemän och politiker har en bakgrund som företagare. Med enstaka undantag är det karriärsugna tjänstemän som överför sina egna drömmar på oss företagare. I sittande regering är det bara en minister som tagit ansvar för sin försörjning med egen F-skattsedel. Läs biografierna på regeringens hemsida så får du se vem det är.
Mycket vore vunnet om de styrande insåg att vi blev företagare för att slippa vara tjänstemän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar